Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förra delen
- 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— — Ack om du hjerta har
flyende sol, dröj qvar — —!
När de slutat sade ingen ett ord. Ben lutade sig
allt ännu orörlig mot kakelugnen, njöt af stämningen
som sången framkallat och såg ut i parken, tills den
med ens föreföll honom så underligt luftig och hög
som om tonerna lyft den — — —
Så såg han ner i partituret, bläddrade litet och
stannade. Tant Walborg spelade några takter och
Ben föll in: Ack, i Arkadien äfven jag har varit...
Det solot hade han ännu aldrig sjungit förgäfves. Och
han kunde sjunga det, — isynnerhet nu!
Alldeles inspirerad stod han der, blicken glödde
stilla och melankoliskt och rösten klingade så full af
innerlighet och värma, att sjelfva bror Gustaf blef
förtjust. Syberg såg helt rörd på sin vän, han sjöng ju
så man måste tåras. Och hur han tog sig bra ut med
sitt tjocka hår nedfallet i pannan, sina tindrande ögon
och den vackra munnen litet melankolisk och barnslig
när han sjöng. Det var i sådana ögonblick Syberg lärt
sig att beundra sin vän såsom ett högre väsen, och
han föll in lent och hänsynsfullt i duetten, der han
önskade att magistern fått stanna qvar i Arkadien.
Ben sjöng den blott en gång och ingen bad
honom om ett dacapo, ty man kände att man hört
någonting, som verkligen var sång och icke kunde
befallas om och om igen, någonting som rörde en och
beherskade... och det var ej utan att tant Walborg
kastade en nästan respektfull blick på honom, som
vetat gripa dem så synbart och djupt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katbarnd/0078.html
