Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamraterna gälde han för en förklarad qvinnohatare
likt alla, som voro osäkra i sitt sätt och tillräckligfe
egenkära att icke utsätta sig för damernas kritik.
Dessutom hade han sitt minne från Furuvik i
sommar, och han blef nästan rasande hvar gång han kom
ihåg det.
Men han stod mer än en gång lutad mot en
dörrpost, såg på dansen och afundades dem som
kunde underhålla en fransäskonversation, eller
rättare sagdt, nedläto sig till det. Sjelf kunde han ej
förmå sig dertill. I slängdanserna deremot yrde han
om ursinnigt, utan att byta ett ord med sin dam och
utan att i morgon känna igen henne på gatan. Och
han mankerade mer än en ung flicka som han dansat
med, genom att gå förbi henne helt stelt, utan att
göra en min af att helsa.
Som serenadsångare var han oersättlig. Medan
den som höll serenaden och som värfvat sångarna
med bålar och sexa att sjunga ut hans mest elegiska
känslor, satt ankommen och lifvad i drifvan utanför
sin skönas fönster, klingade Bens tenor så innerlig
och ren i den kalla vinternatten som hade den
verkligt varit ett vittnesbörd om en kärlek utan gräns.
Ljuset tändes inom oskuldens fridlysta område och
hon kunde tro på hvad Bens röst tolkade om hon var
mycket ung, — det var nu engång verldens gång
och Ben sjöng så gerna, när och hvar som helst.
Dessutom hade han mycket lätt att inbilla sig
det han sjelf sjöng ut sin kärlek för henne
derinne och då klingade hans höga tenor dubbelt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
