Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Spela Sigrid, — spela polka!
Och Sigrid spelade en grann polka mazurka,
hennes händer flögo öfver klaviaturet så det var en
fröjd deråt och barnen jublade. Midt under de
briljantaste löpningarna ringde det igen häftigt på
klockan i tamburen och Sigrid tyckte sig känna igen
pappas ringning. Hon bröt af löpningen tvärt, så ekot
blef mullrande qvar inne i flygeln och i en fart
störtade hon mot dörren för att öppna för pappa.
Blossande röd tog hon två steg tillbaka in i
tamburen, kölden utifrån slog in i stora moln af imma
och midt bland dem stod Benjamin Thomén med
rimfrost på paletåkragen, på mössan och på sina små
gryende mustascher.
I ett nu hade han hängt upp öfverplagget, slängt
mössan på ett bord och medan han torkade sina
mustascher med näsduken, räckte han Sigrid sin kalla
hand till kort och raskt handtag, hvars kyla
fortplantade sig egendomligt behagligt igenom henne.
— Ni höll på att spela fröken Walborg? Ben
hade sin stoltaste hållning och sitt vackraste leende,
uppiggad som han var af kölden derute och samlad
för detta besök långa tider på förhand. Han ville taga
revanche för i sommar.
— Det var bara för barnen jag spelade, invände
hon och slog locket till flygeln igen, när de gingo
förbi den.
— Det vore just det jag ville höra... huru ni
spelar, när ni gör det för er sjelf eller för barnen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
