Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förra delen
- 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O, hur härligt majsol ler —!
Ja, visst är det sant att våren är här, fast det är
litet kyligt ännu! Publiken slåss inne i salen vid den
långa improviserade disken om glödgadt vin och varm
punsch. Men damerna ute på de gröna sofforna läpja
försigtigt på de varma glasen och bita sönder en
mandel sakta och undersökande, för att smaka sig för om
det icke af en händelse kommit en bittermandel i vinet.
Midt ibland sångarna tätt invid bålen under
tallarna står Ben lifvad och munter af den klara
morgonen och den stora bålen, med ett enda soligt leende
öfver sina unga drag. Och när han någongång ger sig
af mellan de hoppackade menniskorna till värdshuset,
måste han helsa till höger och venster så fullt är det
af idel bekanta och de unga damerna stöta till
hvarandra och hviska:
— Ser du, der går Thomén, — han, som sjunger
så bra. Och de tycka han ser hygglig och glad ut,
frispråkig och munter som han är.
Men när han dröjer länge borta, ropar man kring
bålen manstarkt i takt, alla på engång:
— Tho—mén! — Tho—mén! Och Ben skyndar
med god fart tillbaka till sångarne för att draga sig
undan den allmänna uppmärksamheten.
Det hvilar ett välvilligt löje öfver hela
menniskomassan långt upp på kullarna rundtomkring och
alla ha beslutat att roa sig i dag.
Ben och Syberg komma af en händelse att stöta
tillsammans vid bålen.
— Skål!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katbarnd/0109.html
