Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bens fasta beslut att vara uppriktig mot fadren
smälte bort som vax för dennes myndiga ton och stränga
blick. Det var ju alldeles omöjligt att tala ett ord med
honom, — och hela gengångarhären af respekt från
hemmet rusade in öfver Bens stora mod från bålen
nyss. Det förintades fullkomligt när han stod öga
mot öga med fadren och Ben log för sig sjelf åt sina
djerfva tankar. Hellre än han skulle bedja sin far om
en penni och utsätta sig för hela hans bitande hån,
ville han svälta ihjäl om det gälde, försaka alla nöjen
och mark för mark spara ihop pengarna till att betala
de skulder han gjort.
— Nå, — du svarar ingenting.
Ben stammade fram att han ej kunde bestämma
sin resdag ännu och ljög ihop något om föreläsningar
och papper som skulle underskrifvas af rektor.
Fadren tog honom på orden, och gaf honom
månadspengarna utan en misstanke om att Ben var
någon annan än hans väl disciplinerade, lydiga och
oerfarne pojke från skolan.
Ben gick ut och skämdes för sig sjelf såsom
hvarje gång han haft någonting att göra, eller tala
med fadren. Hela den ofantliga massan af hyckleri
och falskhet som låg mellan dem trängde sig på och
plågade honom. Men hvad stod att göra? — Den enda
gång han visat sig sann och uppriktig, hade han
blifvit utsparkad och den örfilen som följde sparken brände
honom ännu i hågen. Fadren ville hafva det så, —
nå godt, — Ben var karl nog att taga sig fram utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
