Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sjelf var borta. Då frågade Syberg henne häftigt
och brutalt om hon inte kunde tala om någonting
annat.
Sigrid Walborg rodnade ända upp till hårfästet,
såg med en förebrående blick på Syberg och frågad©
om han icke längre var vän till Ben.
Javisst var han ju vän till Ben och erkände alla
hans goda sidor, men det kunde ändå bli tråkigt i
längden att städse tala om honom. Sedan den
stunden talade de två aldrig ett ord om Ben.
— — — — — — — — — — — — — — — — —
Assessorn hade blifvit inkallad till Öfverstyrelsen
för landtmäteriet och flyttade till Helsingfors om
hösten. Det fröjdade Ben innerligare än han vågade
visa det, men Syberg såg sig nu tvungen att
fortfarande besöka dem regelbundet en gång i veckan för
att icke bli misstänkt. I början sammanträffade
Syberg och Ben engång hos Walborgs i deras lilla
gammaldags våning vid kaserntorget. Men som på en
tyst öfverenskommelse gjorde de derefter sina besök
på skilda tider.
Dock, — en eftermiddag i slutet af September
råkades de igen der. Intet samtal ville komma i gång,
de kände sig omedvetet besvärade hvar och en, så
goda vänner de än voro, och till slut slog sig Sigrid
ned vid pianot i skymningen.
— Tag om det der fröken Sigrid, bad Ben. Hans
röst lät så bönfallande att Sigrid, sedan slutackordet
ekat bort melankoliskt inne i pianot, utan ett ord
spelade om Rubinsteins lilla tröstlöst öfvergifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
