- Project Runeberg -  Barndomsvänner. Ett nutidsöde. Del 1-2 /
137

(1886) [MARC] Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ny försonare för det stackars syndiga, lidande och
lefnadslustiga menniskoslägtet. Men der de smala
gångarna mynna ut i andra bredare, lättar sig doket för
att låta någon ensam sörjande, som fördröjt sig vid
en älskad graf, finna vägen vidare mot utgången. Uppe
på kullen, der träden stå glesa, lyser aftonrodnaden
fridfullt öfver all höstens härlighet och kastas igen af
förgylda kors, polerad marmor och svart granit.

Längre ned vid sjöstranden är de fattigas
hviloplats. Småskogen armas ut i buskar och sandfältet
tager vid. Just tätt invid stranden slutar planen i en
terass och under den står alen höggrön i den allmänna
färgförvirringen. Strax nedanför i viken bugar sig
vassen ännu lika smidigt för höstens aftonblåst som
för sommarens sömniga qvällkåre. Breda, djupa,
sandiga gator dela slätten i reguliära stadsqvarter, der
bleckplåtar med grafskrifter skylta som husnumror.

Men tätt under terassen löper en ovårdad
gångstig, upptrampad af tillfälliga vandrare, sjelfsvåldigt
och naturligt mellan alarna med jordvallens yfviga
gräsmatta på den ena sidan, viken med vassen och
längre bort fjärden på den andra. Hösten har hela
den vackra Oktoberdagen, ända sedan solen gick upp,
beherskat sitt melankoliska lynne, men så snart de
långa makliga skuggorna fått öfvertaget, tager den igen
all sin hycklade glädje och sitt krystade, brokiga
maskeradskämt i det mest hejdlösa, trånande vemod långt
bort öfver den dunkla jemngrå fjärden till
furutopparna på andra stranden, som hjelplöst sträcka upp sina
förtviflade knotiga grenar öfver den mörka skogsremsan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katbarnd/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free