Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, nej, — lagom är för litet, alldeles för
litet. Det var fröken Williams fasta beslut att aldrig
gilla ett skämt, äfven om hon förstått det. Hon
mönstrade Ben såsom en förbrytare; hans lediga sätt och
lätta löje hade genast tilltalat hennes inqvisitorsnatur.
— Ni älskar er brud? frågade hon helt oblygt.
Ben visste ej hvad han skulle svara, Sigrid hade
lemnat dem genast och han såg ingen utväg att
undkomma. Oartig kunde han heller icke visa sig som
blifvande måg i huset och han slingrade sig undan
fröken Williams stränga sanningskraf genom att
påstå att han redan länge hållit af sin brud.
— Lycklig den unge man, som tidigt bundit sin
kärlek. Det har säkert bevarat er för mycket ondt?
Ben kunde icke annat än nicka medgifvande, så
påkostande det än föreföll honom att bli tvungen
dertill som en skolpojke.
— Ni är sångare — ni lefver mycket bland
kamrater?
Igen ett medgifvande från Ben.
— Frestar det aldrig er att glömma den ni älskar?
Det började bli för mycket, Ben pustade och
strök sig med näsduken i ansigtet.
— Men er kärlek skall bevara er, tillade fröken
William profetiskt. Hon stod en liten stund tyst och
så frågade hon om Ben tillhörde ynglingaföreningen
för sedlighet.
— Nej.
— Det är ett godt fält för er, — skrif ni in er
der och vi skola råkas oftare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
