Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var snart det; — bjuder du oss på
bröllop?
— Nej, ni får betala entrée —
— Skall det bli ett sådant spektakel af att det
lönar sig —?
— Jo.
Det drog i Bens mungipor, men han bjöd till
att se allvarsam ut och gäspade för att visa sin
likgiltighet. Man sade ingenting på en stund. Då tog
Bens sprittande lynne öfvertaget, han lutade sig bakut,
fnittrade af en inre uppsluppenhet och proponerade
med högtidlig röst, ofantligt allvarsamt:
— Ska vi då äta sexa?
Det blef stort glam. Kantänka, hvad betydda
några timmar mer eller mindre när han nu en gång
var kommen i lästakten, och han beundrade nästan
sig sjelf för de tio sidor han läst i dag — mera skulle
han i alla fall ej orka med.
Så bar det af ut.
Det var egendomligt med den klick Ben
numera hörde till, att den hade sina egna
frimurarqvickheter, dem ingen annan egentligen fullt begrep, men
sjelfva kiknade de af skratt, ty man kände
hvarandra så noga och fann det löjliga eller qvicka så lätt.
De hade utbildat en formlig ordlekssport, som de
idkade med raseri senare på natten när likören gaf de
befängdaste idéer och ordsammanställningar. Man
beundrade hvarandras qvickheter ömsesidigt och
ansåg sig i allmänhet som ett slagt
intelligensaristokrati med stora rättigheter. Det var onekligen ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
