Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ben lefde i en långt mera reel verld. Hans
förlofning och de juridiska studierna å ena sidan och
hans sångarlust och skulderna å den andra, sleto om
honom och splittrade hans alls icke stora
beslutsamhet och sjelfbeherskning. De drefvo honom från
boken till sångmötena och från dem tillbaka till boken
igen, blott för att han utled vid alltsammans skulle
lemna sin kammare och söka tröst bland kamraterna.
Hans pinsamma obeslutsamhet göt honom en ständig
feber i bloden och den försökte han släcka på vanligt
vis i stormande ungdomsfröjder.
Han insåg tydligt hvart alltsammans skulle bära,
men hade ingen kraft att samla sig. Ändtligen en
qväll gick han till Walborgs, upprörd djupt i sitt
innersta och besluten att hos dem söka skydd mot sig
sjelf. Man mottog honom stelt som vanligt och han
fann ingen lindring, men inom honom mognade igen
det gamla beslutet att för intet i verlden öfvergifva
sin kärlek. Han höll inne med kamratlifvet långa
dagar, böjde sig under kölden hos Walborgs och försökte
vinna igen deras förtroende. Det såg redan ut som
hade det kunnat lyckas, då Ben en dag vid ett
nödvändigt besök hos en läkare fick en dom öfver sig, i
hans öron så hård, att han likblek segnade ned på
läkarens soffa och låg en lång stund afsvimmad der.
Läkaren stod lutad öfver Ben och stänkte vatten
i ansigtet på honom. — Åh, det var en känslig en!
tänkte han.
Ben kom till sig och skakade tänder i en vild
frossbrytning. Han var så svag och upprörd att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
