Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, nej, . . . nej nej, — skall du springa
undan hva — ?
Johanna lugnade sig och sade att hon icke var
rädd och hade intet skäl att springa undan.
— Jaså — intet skäl? Nå, hvarför rodnade du
då? Tror du jag inte har reda på dig din flickslinka?
Sjelfva polisen har sina ögon på dig, vet du det?
Johanna for skrämd tillsammans och blef
alldeles blek. Polisen! Hvad hade hon gjort för att få
den öfver sig. Herre Gud, snälla frun, inte kunde
det vara möjligt.
Jo det var det nog, och mer än möjligt. ..
alldeles säkert var det. Polisen hade nog reda på att
hon i förgår qväll sällskapat med en herre och det
var förbjudet för flickor som hon.
Nu var det slut med Johannas mod. Här var
hon nykomling och alldeles ensam i den stora staden
och nu hade polisen fatt i henne. Hon brast i gråt,
våldsamt och tafatt på engång, snöt sig i förklädet
och kastade en vädjande fuktig blick bort till fru
Walborg.
Fru Walborgs goda hjerta rördes och hon var
just i begrepp att träda emellan, när fröken William,
med en myndighet och säkerhet som imponerade, höll
henne borta med den ena armen och fortsatte:
— Och så skall jag säga dig att du ställs under
polisens uppsigt och kanske skickas på spinnhuset,
om du inte bekänner hvem den der herren var, som
du gick med i förgår...
Det tjenade till ingenting att neka, — hon viste
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
