Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11.
Bens första känsla efter brytningen med
Wal-borgs var tillintetgörelse, djup tillintetgörelse. Han
kunde ju ingenting göra för att förklara sig, — än mindre
fritvå sig, det var honom omöjligt också inför sig sjelf.
Han hade varit otrogen och här hade han straffet.
Det bekymrade honom föga om andra gingo straffria,
som förtjenat det bättre; han hade förtjenat sitt straff
sjelf och dermed nog.
Men när hans första hopplösa undergifvenhet
började förefalla honom enformig och feg, begynte han
resonnera öfver Walborgs beteende. Det var i alla
fall orättvist. — Att sqvallervägen genom tjenarinnor
taga reda på hans görande och låtande, det var
lum-pet! Och så att döma honom ohörd och tillika så
kategoriskt.
Han retade upp sig sjelf dag för dag och gick
slutligen ursinnig och förtrodde sig till en vän.
Vännen tog sig om hakan, såg upp i vädrefc
och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
