Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Smicker! Tror ni jag har något skäl att
smickra er?
Ben stod handfallen. Det rika kommerserådet
hade verkligen icke den aflägsnaste orsak att smickra
honom. Så togs han med till damerna och om en
stund sjöng han igen Schubert vid pianot, medan man
rundt omkring lutade sig i soffhörn och emmor och
hviskade till sin granne beröm öfver Bens röst och
hans musikaliska föredrag — ja, en gammal dam med
intelligent utseende vände sig till kommerserådet sjelf
och anmärkte att det, som klädde Ben bäst i hennes
ögon var hans anspråkslöshet och naturliga hållning
midt under det beröm, som slösades på honom.
Samma qväll talade Ben vid direktorn for
musikinstitutet, som gaf honom de bästa förhoppningar och
sade att han när som helst kunde begynna sina
sångstudier.
Men innan qvällen var slut, kom kommerserådet
och tog Ben afsides in i sitt arbetsrum, dit endast
musikdirektorn följde dem. Der erbjöd han Ben ett lån
på tiotusen mark mot låg ränta, ifall han ville egna
sig åt sången.
Den natten låg Ben vaken långt fram emot
morgonen under splittrande tankar på sin sångarframtid och
när han ingen sömn fick, steg han upp, tände på ljus
och skref ett långt och fast bref hem till sin far, der
han berättade honom sina planer. Hans juridiska
studier, skref han, gingo ej ur en fläck, och blef han
ej sångare skulle han sluta som slarf — hvilkendera
alternativet önskade fadern? När han skrifvit det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
