Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de granna banden på hans frack, dem han bar stolt
som en bondhäst bär sina prydnader.
— Hvem är det? ljöd Sybergs stämma, myndig
och bred från det inre rummet.
— En gammal bekant.
— Hvem då?
— Kom och se!
Syberg stod i dörren i schlafrock. Han hade
blifvit stor och fet. Der kikade han en stund bort mot
Ben genom sina glasögon med guldbågar:
— Hvem har jag den äran ... ?
— Ingen ära alls att inte känna igen en
gammal vän.
— Ben Thomén, för... men Syberg svor aldrig.
— Ja visst, — är du ledsen öfver att se mig?
— Nej, för all del, — jag blef bara så förvånad
att se dig, — förändrad som du är. — Han drog Ben
fram till stolarna kring divanbordet.
— Du lär inte ha väntat mig precis... ?
— Nej — uppriktigt sagt inte, sedan de der
ryktena voro i omlopp om dig här för en tid sedan.
— Hvilka rykten?
— Åh nog vet du! ... De der att du rymde din
väg med din lärares hustru från Milano och.. .
— Mjukaste tjenare!
— Ja, så sades det här för ett år sedan.
— Nå — frågade Ben med en innehållsrik blick
— nå, hvad lade ni till ryktet innan det gick vidare?
— Kära vän det är inte min sak att löpa med
sqvaller, jag har vigtigare omsorger. Man har ljugit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
