Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han märkte att hon var honom tacksam derför. Och då
kom det slutligen ett bref från hans gamla vän ingeniör
Wirman i Helsingfors, der det lofvades honom en
anspråkslös plats vid jemvägsstyrelsen. En månad skulle
han tjenstgöra utan lön, sedermera skulle han få bära
upp jemt så mycket att han kunde lefva, men han
hade utsigt till förbättring framdeles. Han kunde börja
sin tjenstgöring när som helst. Det återstod honom
blott att packa in och resa.
Det var just när afresan skulle beslutas, som hans
tankar hängde sig fast vid Sigrid Walborg, allt
envisare ju längre det led. Han måste få veta hvad hon
tänkte om honom och huru hon fattat brytningen af
deras förlofning. Så gick han en qväll i slutet af Juni
att säga farväl åt henne. Svedj eröken låg tät som en
dimma kring kullama och solen sken röd igenom den
utan alla bländande strålar så man kunde se henne
rätt in i fläckarna. Men Sigrid Walborg var ej hemma
och Ben vände sorgsen hem till sin mor. När han
steg in i salen satt Sigrid Walborg jemte den gamla
i soffan.
Det var första gången hon var hos dem medan
Ben var hemma. Hon nickade ett tack åt Ben för att
han velat taga farväl af henne innan han for.
Samtalet haltade lugnt sin banala hvardagsgång
kring småsqvallret i staden och drunknade till slut i
stegrade hyror och matpriser, — allt följder af den nya
jernvägen. Ben pinades outsägligt.
Men fram emot klockan half tio följde han
Sigrid Walborg hemåt i den ljusa sommarqvällen, utan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
