Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej! svarade han tvärt.
— Men ni som varit sångare ex professo . ..
— Hvem angår det, hvad jag varit? brusade
Ben upp.
Alla hisnade öfver hans oförsynthet mot en
förman, men denne förlorade icke sitt lugn, utan
fortsatte öfverlägset, litet hånande:
— Nå nå, herr Thomen,... kom ihåg att ni
förlorat er röst och således inte kan sjunga ut numera
fullt så oförbehållsamt...?
Ben blef alldeles blek. Bloden svälde i ådrorna
vid tinningarna och sjöd honom i öronen af
förbittring. Ett kraftigt och sårande qvickt svar brände
honom på läpparna, men han såg endast hastigt ut
öfver sällskapet, sväljde ner det skarpa svaret med
bottensatsen i sitt glas, fattade sin hatt och var utom
dörren innan någon hunnit hindra det.
— Hvad fan flög i honom? undrade man.
— En stolt och egenkär en, som inte kuggats
nog ännu, menade förmannen.
— En så fördömdt hygglig karl eljes ...
Så kom man öfverens om att Thomén varit
drucken ... fastän man ingenting märkt på honom. Och det
fans dem som inläto sig i ett långt samtal med den
förolämpade förmannen, berömde Thomén och bådo att
han skulle dömas mildt såsom han förtjenade.
Förmannen såg öfverlägset bort och förklarade att man
skulle få se det sedan. Han glömde ej så lätt en
näsvishet.
Men Ben tog sig en promenad med iltågs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
