Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sin fattigdom, sitt vemodiga sommarljus och sin
bleka vinterdager likasom riktade blicken inåt genom
att aldrig draga den utåt. Ingenting storartadt,
ingenting lifligt, — enformiga tallbevuxna kullar så långt
ögat nådde och den lilla Saimaviken med sin vass och
sina grå granithällar. Hon fick aldrig tid att resa
någonstädes, sedan äfven den manliga kontoristen på
Bredmans kontor blifvit afskedad för sitt
oordentliga lif.
Hennes bondkunder kommo och gingo, luktade
smorläder och bränvin och hon kände sina
herrkunders tölpiga artighet och snikna vinningslystnad
utantill. Sällskapslifvet i staden hade blifvit henne
alldeles främmande småningom. Dansa med lyceistema
ville hon icke längre och andra nöjen fans der icke.
Och så hade hon steg för steg gått sig ner uti
resignationens kärrmark.
Den stränga unga pastorns idéer stodo i full
samklang med hennes erfarenheter, — endast att de
gåfvo henne ingen kraft och intet mod såsom de skänkte
honom, men han hade ju också det stora kallet att
predika dem och öfvervinna folks motstånd. Gamla fru
Thoméns religiositet var icke rätt i Sigrid Walborgs
smak, — den var för flack, för litet fordrande.
Dessutom hade hon begynt märka att den gamla,
under den religiösa samstämmighetens mantel, försökte
draga henne till sin son ånyo, så oafbrutet som hon
ledde samtalet på Ben. Det misshagade Sigrid
Walborg mera än hon ville visa det, så föga stod det i
samband med hennes nya tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
