Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig svartsjukan som vågsvallet i sjön lägger sig för
en hagelskur under en åskby — och åskbyn var
hans hat.
Han slog af sin käpp emot den närmaste tallen
och kastade stumparna långt ut i sjön.
Syberg mera värd Sigrids kärlek än han sjelf!
Nej, — den qvinnan som dömde så, behöfde han aldrig
sörja. Och ju mer han drog ner Sigrid Walborg från
den höjd hon innehade i hans tankar, desto lugnare
kände han sig. Det gjorde så godt att smäda
detsamma som han beundrat så oändligt högt nyss. Han
fann igen sitt gamla, kalla och satiriska jemnmått,
log småbittert öfver alla qvinnor och begynte gå hemåt
staden.
Han gick i dyningar efter känslosvallet. An
käckt och hurtigt, med hufvudet högt och spänstiga
steg, så dammet stod efter honom, än sänkte han det
och gången blef slapp.
På stadsgatorna gick han fram lättsinnigt och
utmanande. Tog raka vägen till societetshuset,
be-stälde sig der en portion kalfstek och tog en sup vid
disken. Han hade knapt sväljt den innan Albert
Björkman, hans gamla skolkamrat, kom in.
— Tar du en sup med mig? frågade Ben.
Albert Björkman protesterade aldrig när det gälde
en sup.
Skål! — och de togo halfvan.
— Har du ätit?
— Tyvärr, men jag dricker öl vid ditt bord om
jag får —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
