Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hvarje skäl emot sin gamla kärlek begagnade han
sig för att slå ned den helt och hållet, — det var så
påkostande för honom sjelf att medgifva det hans
kärlek var olycklig, kanske hopplös. När hans tankar
lutade ditåt, grep han fastare om sin enkäpp och
tog ut stegen dubbelt energiskt: blotta tanken att
Sigrid Walborg skulle föredraga Syberg framför honom
sjelf satte hans blod i dubbel fart.
Och som han gick der på sidan om hjulspåren
längs den hårdtrampade gångstigen rann honom en
melodi i hågen i takt till hans steg, — en fransk
melodi.
Hvem hade nu igen sjungit den? — Åh, nu
mindes han det. Det var Susanne Fevreuils gladaste
visa, én som hon sjungit för honom när han låg sjuk
der vid bakgatan i quartier Latin och var som mest
nedslagen. Han hörde hennes tonfall så märkvärdigt
tydligt igen ... den sprittande glada rösten och de små
gesterna dertill.
Susanne Fevreuil...
Han blef tankfull och gick saktare. Henne hade
han glömt... glömt som man glömmer alla en sjelf
bevisade välgerningar. Och hon hade ändå älskat honom
mera än någon gjort det. Tänk om . . . ja, hvarför inte?
Hvem hindrade honom? Vägen gick längs en liten
insjöstrand med grön gräsmatta och fin, hvit sand i
sjöbottnen. Han var genomvärm, kastade hastigt
kläderna af sig och tog ett bad midt i den lugna
sommarnatten. Det kalla vattnet lugnade hans tankar,
stärkte alla hans beslut och gaf honom nya krafter.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
