Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tens medel — och resultatet skulle man nog få se
engång!
Och småstadsborna sågo upp till lektor Syberg
som till ett slags moraliskt samvete. Han var då också
den mest populära man i staden, godmodig och
välvillig, med sitt trygga och lugna sätt och sin förmåga
att taga folk i handen och se dem in i synen så
tro-hjertadt och fast att man kände djupt i sitt innersta
hur han var en man att bygga på.
På tillställningar och soareer var han alltid värd
som förr och bar sitt vackra blåa skärp med en viss
schwung när han anförde dansen. Hans tal var det
ett rent nöje att höra på, upplyftande och kraftiga
som de voro. Med det gamla höga idealet för ögonen
talade han om fosterlandskärleken och det rena och
och upphöjda i kärleken till en ädel qvinna. Och när
han lyfte sitt glas och såg strålande som af
inspiration ut öfver laget, kunde damerna föra näsduken till
ögonen och svälja ner öfvermåttet af sin ädla och
djupa rörelse. Då stod lektor Syberg litet bakåtböjd
och tömde sitt glas och när han såg upp igen, var
det som om hans blick bredt omkring honom hans
stora och upphöjda själs välsignelse öfver det rörda
sällskapet.
Sigrid Walborg var sjuk. Icke sängliggande, —
nej, verksam som alltid, men afmagrad och led ofta
af stygn, utan att hon brydde sig om att rådfråga
läkare. Hennes blick glänste ännu mera än förut, men
det var ingen frisk glans. Hon skötte kontoret med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
