Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka i grunden plågade henne, men som hon tog
emot leende och tacksamt.
Lektor Syberg undvek hon sorgfälligt. Han fick
aldrig ett tillfälle att tala med henne och hon
öfver-fölls alltid af sin hektiska rodnad när hon såg honom.
Han sände henne blommor och småsaker, litteratur
och nya tidskrifter tills hon i en liten biljett
undanbad sig hans vänlighet.
Folk skylde hela hennes sjuklighet och
tillbakadragenhet på de rykten som blifvit satta i omlopp
genom Benjamin Thoméns sista besök, — man såg ju
huru hon led under dem. Och domen föll dubbelt hård
öfver Ben, som borta på sin station midt i ödemarken
nyligen fått ett bref på dåligt skrifven franska från
Susanne Fevreuil, der hon förklarade huru hon hade
ofantligt svårt att lemna sitt Paris, men att hon skulle
göra det för en enda menniskas skull och det var Ben.
Hon skulle komma så snart han sände henne
respengar.
En dag tvang den unga lasarettsläkaren, som
också fattat stort tycke för Sigrid Walborgs milda
väsen, henne att underkasta sig en undersökning.
När han länge lyssnat på hennes lungor med och utan
stetoskop och knackat henne öfverallt på refben och
skulderblad, reste han sig upp helt allvarsam, såg
henne medlidsamt in i ögonen och förklarade att hon
ögonblickligen måste afbryta sitt arbete och sköta
sin helsa.
Han ville icke på engång säga henne att hela
den ena’lungan var förstörd och den andra svårt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
