Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur skall du säga så?
— Jo, för jag ville du inte hade det —
— Hvarför ville du det —?
— Jo, emedan ... emedan jag kommer att slå ned
dem mycket...
Modren steg upp helt orolig.
— Hvad är det Ben, — jag har tyckt mig märka
att du är mycket orolig i dag.
— Jag är det.
— Säg mig då hvarför du är det!
— Det är just det, som blir svårt för mamma
att bära.
— Nej nej, säg du bara, — det är just att ha
förtroende... sedan kan ju allt bli bra igen.
— Säger du det, mamma.
— Jag tror det —
— Nå, — då måste jag be dig hjelpa mig
mamma! — Jag har skulder till jernvägskassan —
— Herre Gud, Ben!
— Och jag måste ha tvåtusen mark till nästa
revision. — Mamma är den sista jag ville vända mig
till, det skall Gud veta, men numera återstår mig
ingen annan.
Ben hade stannat, lutat sig bakut mot
kakelugnen och tog sig med ett förtviiladt tag öfver hjessan,
ned öfver ansigtet och sitt spetsiga skägg. _ När han
sagt det, kom han fram mot modren ödmjuk och
tillintetgjord, lyfte upp den gamlas hand i sin och då
föll det en stor och brännande het tår ned på den.
Nästa ögonblick hade modren dragit honom till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
