Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trevano ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha cn viss feberglöd, hvilken stannar där, utan
att förmå sprida sig till den öfriga organismen.
Sokoloflf betraktar honom bekymrad och
deltagande, och när fursten ser att hans deltagande
är oskrymtadt, lägger han tungt sin arm om
hans skuldra och fortsätter:
»Tro inte att detta här är något ovanligt
tillstånd för mig! Det kommer oftare och
oftare igen så snart jag ansträngt mig. Det är
ålderdomen, ser du, och den undflyr man inte.
Och jag har rätt att bli gammal vid femtiofem
år efter det lif jag fört. Men jag vill inte visa
mig gammal för andra än mina vänner, jag
unnar inte de många schakalema att tjuta kring
det gamla lejonet och vänta tills det blir
orkeslöst, för att de skola våga störta sig öfver det.
Inte sant, — det vill inte häller du, Sokoloflf?
D11 är ung och modig och själfständig, du har
karaktär och äregirighet mer än jag haft, — du
skall kunna sätta mer i verket än jag. Och du
behöfver inte ångra dig att du slösat din
vänskap på mig ...» afslutar han bittert.
»Käre Andrej», protesterar Sokoloflf, »inför
ett lidande behöfver jag inte vara en vän, jag
deltager ändå. Det är min plikt som människa
och läkare ...»
E/Ur kvällsbrisen. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
