Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydländskt vinterlif ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söndagen efter det stora snöfallet, när
gudstjänsten var förbi och frukosten intagen, var
det lif och rörelse i Montreux och på de
stupande vägarna som slingra sig uppför
alpsluttningarna ofvanom den skyddade kustremsan.
Snövintern i det sydliga Schweiz är aldrig
långvarig nere i dalarna, och därför gestaltar sig
en söndag med solsken och slädföre till så godt
som en folkfest.
På gatorna nere i staden såg man uråldriga,
storbukiga, grannmålade slädar, som räknade
sin tillkomst hundra år tillbaka i tiden och mer,
förspända med två till fyra hästar i galaseldon,
prydda med brokiga flaggor, klockor och
bjällror. Men fotgängarnes stora ström drog från
strandgatorna uppåt bärgssluttningarna. Ty i
dag sträckte sig kälkbacken ända ned till den
gamla protestantiska kyrkan, och hela världen
stämde möte där i det strålande solskenet.
I vanliga fall fick man taga sig en
promenad på en half mil i uppförsbacke för att
på 1,000 meters höjd öfver hafvet finna den
präktiga, nyanlagda vägen duglig till kälkbacke,
ty där låg snön ända sedan november. Och
det var egentligen bara engelsmän i knäbyxor
och grofva strumpor, samt en och annan rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
