Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydländskt vinterlif ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den skimrande stålblå sjön, långt nere i
blånande dis.
Det var onekligen en kälkbacke, som söke
sin like! Jag åkte in i ett moln, som betog
mig utsikten för några minuter. Då såg vägen
ut som en vanlig backe igen och jag fick mod
att låta farten ökas. I krökningarna spärrade
jag med stafven och begynte småningom att
känna mig helt sadelfast, — om man kan säga
så om snöskridskor. Med hvinande fart åkte
jag ur molnet och lärkträdskogen in på en
skoglös alpäng och säg plötsligt Glion långt nere
under mina fotter. Och ännu tusen fot nedanom
Glion låg Montreux och solade sig på sin udde.
Man blir ofrivilligt försiktig vid en sådan
öfverblick. Jag häjdade farten alltmer, och när
jag nästan stannat af den, mötte jag en skara
sportande engelsmän. Det kunde förarga mig
att de icke fått se mig under farten, och jag
gaf därför på nytt lösa tyglar åt tyngdlagen.
Allt gick lyckligt ända ner till Glion, men
då ville jag passera byn med dess många
kälkåkande under god fart. Jag kände mig säker
på fötterna nu redan, lyfte upp stafven helt och
hållet och ilade genom byn förbi några kälkar
och småpysar, som förvånade gapade på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
