Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydländskt vinterlif ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konduktören älskade icke att gifva tydliga
upplysningar, om hur vädret skulle gestalta sig,
och när solen allt fortfarande sken klar på
Berner-Oberland, bekymrade oss molnslöjorna öfver
de närmaste topparna föga. Tvärtom, de ökade
endast ljuseffekterna, när de sletos sönder och
strömolnens skuggor som svarta skred jagade
utför sluttningarna på andra sidan bråddjupet,
Ändtligen blef vägen smal mellan drifvorna,
och en kvarts timme före stationen, där vi skulle
byta ut diligensen mot släden, klefvo vi in i
den och läto det frustande spännet draga oss
vidare. Vi befunno oss utmärkt efter den goda
motionen, och den gamla postchäsens knarrande
och skakande nästan ökade vårt friska
välbefinnande. Inte häller slog en improviserad
smörgåsfrukost ner vårt humör och vår
förhoppningsfullhet.
Vid nästa station — »refuge» — stufvades
allting om på slädarna. Härifrån kunde vi se
Napoleons väg som en mörk linje ringla sig
uppför dalväggen på motsatta sidan, göra en
bukt och försvinna uppe i den stora bländande
hvita dalbottnen, som tog sin början under
Monte Leone, svindlande högt öfver oss.
Att fot för fot gifva sig uppför de ofantliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
