Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydländskt vinterlif ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa afgrunder kan gestalta sig annorlunda än
en på hemlandsisarna, och att refugerna lika fullt
kunna vara nödvändiga.
Det klara solskenet är borta, bjällerklangen
drunknar utan eko i den väldiga, öde, snöfyllda
dalbottnen, vindstötarna bli allt mera ilskna, och
vi passera den första, i bärget utsprängda
tunneln, öfver hvilken en gletschers grönhvita
ismassa glider ner i dalen. Vägen blir allt
smalare, vårt samtal tystnar, blickarna mäta stupen till
höger om vägen, och jag taxerar bråddjupet till
2,000 fot allra minst. Om en häst skulle skygga
eller släden glida från den knappt synbara
vägen, så skulle vi genast komma att prestera
världsrekordet i backskrinning, men ingen
starter skulle upptaga tiden, — tyvärr! Den
växande stormen rifver och rycker i våra kläder,
som knappast äro tillräckliga att skydda oss
mot kölden, konduktören manar på hästarna,
yrsnön sopar genast igen våra spår, och framför
oss ser man ej häller stort till den lilla
utskärningen i kanten af den kolossala snödrifvan,
hvilken utskärning kallas Simplonvägen...
Vi åka förbi den femte refugen och äro nu
inne på den farligaste och högsta sträckan af
vägen. Vi hinna knappast se på de väldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
