Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pettersson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kuttergastar, hvilka alla jag varit nödgad plocka
upp ur sjön. Men Petterson vätte icke mer än
fotsulorna den enda gång han kom öfver bord
i en smal vändning, då han skulle dirka
storsegelbommen. Han höll i sig, han, och hade
roligt åt att han skrämde fruntimren en smula.
Så modig och rask Petterson än är, inte var
han riktigt glad på Ålands haf, när regntjockan
tätnade allt mer, ju närmare vi kommo finska
kusten. Vår kompass var ojusterad, järnkölen
kunde tvinga den att missvisa, sjön gick
rytande och grof, och jag hade sagt honom att
kutterns skrof var för tunnt för att motstå den
minsta törn åtminstone i denna sjögång.
Sedermera måste jag trösta honom med att kölen
nog motstod diverse törnar, och att den
lyckligtvis var så djup, så att vi skulle manövrera
som riktiga klåpare för att taga bottenkänning
med själfva skrofvet. Ånej! — törn kom alls
inte i fråga, påstod han tvärsäkert. I alla fall
låg Petterson en god half timme framstupa öfver
kajuttaket och teg envist. Han hade känning
af att vi borde ha Långskärs fyr i sikte med
den 7 knops fart vi gjort, men han kunde ej
upptäcka den. Hvarken med blotta ögat eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
