Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lustjakten Don Juan ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lustjakten DON JUAN. 199
Kammaijungfrun fällde någonting i golfvet
i rummet bredvid.
»Marie, du förfärliga 1 Hvarför väcker du
mig så tidigt?» ropade comtessen.
»Förlåt, fru grefvinnal . . . det är . . . det
är grefven, som önskar träftä madame . . .1»
»Grefven?! Är han här?»
Hennes utrop var helt ofrivilligt och bar
därför öfverraskningens klang, en öfverraskning,
som hade en liten biton af glädje. Valambregues
fina öra uppfångade tonfallet genom väggen,
han behöfde ej höra mera för att bli säker på
sin sak. Om ett ögonblick stod han i dörren
till grefvinnans sofrum, spänstig, varm, högrest,
en hvit silhouett mot morgonsolskenet, som bröt
in genom dörren jämte honom. Grefvinnan
korsade sina vackra armar öfver bröstet och
teg. Men hon kände en frisk doft af sälta, sjö
och tång — hafvets morgonhälsning — slå emot
sig från sin man. Mellan sängförhängena kunde
hon se att han log vackert och segervisst.
»Vet du hvar jag har varit?» sporde han
gladt och ogeneradt som om han aldrig haft
ett ord obytt med sin hustru. När hon icke
svarade, utan låg tyst och orörlig i det
rosen-röda dunklet i alko ven, fortsatte han: »Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
