Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lustjakten Don Juan ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har ni verkligen en gång haft tur med
korten, Louis, eller narras ni bara?»
»Don Juan är er», svarade Valambregue
kort. »Och Don Juan väntar oss. Blåsten
tilltager, vi måste skynda för att hinna ombord
innan sjön börjar gå för hög.»
Valambregue togs en sekund fangen af ett
par djupa, mörka ögon, där öfverraskningens
undran stred med nattens drömsyner, där
leendet låg på lur under tunga ögonlock och
kärleken glimtade matt och förföriskt ur pupiller,
som ännu ej sågo klart och nyktert.
Beundransvärda, talande ögon, matta som sammet och
ändå fulla af eld, som tändes! Från dem gled
hans blick ofrivilligt ner på ett ljusrödt och
luftigt virrvarr af skära spetsar och fint linne.
»Kom, Aurore!» sade han och samlade sig.
»Jag måste ha en timme på mig för min
toalett.»
»Omöjligt! Vi ha ingen tid. Blåsten ökar,
som du ser.»
>En half timme då?»
»Tjugu minuter, allra högst.»
»Nå godt! Om tjugu minuter!»
»Och du förlåter mig att jag väckte dig ur
din morgonsömn?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
