Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lustjakten Don Juan ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bregue fruktade med rätta en stad, som hade
kommunikationer på utlandet. Han var nästan
viss på att sällskapet skulle som en man
lämnat Don Juan och gått ombord på första
ångbåt, soin afgick söderut. Nu däremot skulle
man få tid att lugna sig i det vackra
Hardan-ger, hämta sig efter sjöresan och i dubbelt mått
njuta tillvaron igen. Hvad sedan skulle ske,
på det ville han icke tänka tillsvidare.
Annu voro omgifningarna alls icke tilltalande.
Höga, kala berg, fula, branta, hemska och
hårda. Detta var då den berömda Norden!
Men kapten lofvade guld och gröna skogar,
bara man gaf sig till tåls och väntade tills Don
Juan hunnit längre in i ljorden.
På akterdäck satt sällskapet likt en samling
sjukhushjon, hvilka alla genomgått samma
hemska febersjukdom. De flydda svåra dagarna
voro samtalsämnet, man beundrade sig själf,
som stått ut med dem, och i första glädjen
öfver att åter lefva, om än bara halft frisk och
fardig, glömde man egoistiskt att tacka och
beundra comtesse Valambregue för hennes
uthållighet och vård. Ännu tycktes det alla som
om Don Juan gungade under dem, det var icke
mycket bättre än när den kryssade midt ute i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
