Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stannat i sin utveckling och somnat bort i inhemsk
flegma dag för dag.
Det var blott för att han gjorde dessa
reflexioner som Hård teg. Han tålde eljes icke dåsighet i
sällskap; — hellre gå hem och lägga sig! Plötsligen
sprang han upp ur hvilstolen, strök ned sina
benkläder, som hasat upp, och skrattade litet:
— Jag höll minsann på alt somna, sade han.
Vahlin tog långsamt sin blick från torget och
fäste den med ett melankoliskt uttryck pä Hård.
Han hade just suttit och njutit lör sig sjelf af tanken
att ha fått till staden en intresserad och ungdomlig
vän. Och han hoppades Hård också skulle trifvas
med honom. I detsamma påstod Hård att han höll
på att somna. Vahlin kände så innerligt väl igen
honom från fordom. Alldeles samma jägtande och
litet affekterade lifaktighet. Men han kunde icke
afhålla sig från att i retande lugn ton svara:
— Du skulle ha somnat; — ingenting är skönare.
— Nej, — det har jag, Gud fördöme mig,
ingen tid till. Kom, vi ska gå ut!
Hård reste sig afgörande.
— Se så, se så! — Lugna dig nu! Vi ha ju inte
fått kaffe ännu och likören kommer genast. Hvad
skall du för resten derute? — Vahlin gjorde en
föraktlig åtbörd åt staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
