Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
.. Nej — tyst nu, det är jag som talar! Får jag säga
det jag har att säga, — hvad? Nå, det var väl. Och
jag säger att den nationela sjelfförgudningen för oss
rakt åt fanders! Nå ja, det vet du lika väl som jag.
Men det som jag inte förstår, är att du på tre år
förlorat så både i vyer och käckhet, att du börjat beundra
infödingarna, — ja, du förstår hvad jag menar. De
der orubbliga, likgiltiga, flegmatiska naturerna...
Och Hård gaf vika för sin lust att härma
rådman Berggren i Sordavala för att förtydliga ett
exempel. Det var hans stora talang sedan gammalt att
återge uppstadstyper både till gester och språk.
Hundra gånger hade han gestikulerande med
chapeau-claquen i hufvudstadssocieteten på franskt
kammar-dramatiskt vis utfört rådman Berggren vid
toddyglaset, så att en del af damerna bitit i
solfjädrarna för skratt och en annan del, som hade
vackra tänder, visat dem hela raden ut under
skallande bifall, ty han gjorde det utmärkt. Men
Vahlin var icke nu vid lynne att erkänna det komiskas
rätt öfver allvaret, ej heller ville han låta dupera
sig af fransk kammardramatik.
— Det der är bara gammal, fransk jargon,
afbröt han.
— Jargon eller inte, fransk eller engelsk, —
sant är det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
