Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefvat utomlands. Vahlin hörde på med blicken
tankfull, men innerst glad öfver Hårds meddelsamhet,
fastän han visste sen fordom, att ingenting gjorde
Hård ett större nöje än att tala om sig sjelf.
Och han talade. Hans fina, nervösa drag
lifvades, och hans berättartalang flödade öfver med
satiriska sidohugg och glänsande ordbilder.
Vahlin och Hård hade haft icke så litet
gemensamt under sina studentår. Gemensamma bekanta,
gemensamma sympatier och gemensamma skulder.
För resten hade de aldrig gjort klart för sig
hvarför de höllo ihop. De trifdes. Tidigt, redan under
Vahlins första år vid universitetet, hade de
händelsevis blifvit bekanta, men först längre fram, under det
andra året, hade Hård, som var ett år äldre student
och hufvudstadsbo, tagit sig Vahlin an och druckit
brorskål med honom. Och som Vahlin
uppmärksammare än andra hörde på Hård och dessutom
lade in en viss personlig älskvärdhet i sitt sätt att
bemöta honom, begynte Hård fatta sympati för
honom, och så spirade vänskapen upp emellan dem.
Hård var den öfverordnade vännen, hufvudstadsbon,
och Vahlin den subordinerade, beundrande från
landet. En mycket vanlig företeelse ungt folk emellan.
Och de tvingade ömsesidigt sina känslor, tankar
och erfarenheter på hvarandra, men det kunde na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
