Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Hård sedan tagit sin kandidatgrad, låg
Vahlin fortfarande och skref estetik i tidningarna,
kritiserade och producerade sjelf något litet
prosaskisser och vers, hvilka han gaf ut i Finsk Tidskrift.
Någon allvarsammare examen hade han ej gjort
undan. Han stälde så otroligt stora fordringar på sig
sjelf för en examen, att han aldrig vågade sig upp
till professorerna. Hade han blott haft Hårds mod
och företagsamhet, skulle han nog försökt slinka
igenom, nu var det honom omöjligt. Han blef
formligen sjuk vid hvarje tanke på att utsätta sig för en
stukning.
Vid Hårds förebråelser bet Vahlin sig i läppen
och kastade sedan fram motskäl på motskäl,
försvarade sig ursinnigt med sin håg för skriftställeri
och sitt förakt för examensväsendet och
studiehumbugen i allmänhet. Föraktet hade han lärt sig att
bära i munnen af Hård, sjelf hyste han innerst i sitt
hjerta en djup respekt för allt hvad examina hette,
just emedan han var så rädd för dem och aldrig
pröfvat på att behandla dem lättsinnigt eller
öfvermodigt.
Och Vahlin slog ifrån sig Hårds förebråelser
ganska bra, så att han räddade sitt anseende inför sig
sjelf åtminstone. Men engång när Hård tog upp
saken riktigt på fullaste allvar och behandlade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
