Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Låt henne sjunga först. Vi ska se huru hon
tar sig ut då.
Liksom för att göra Hård till viljes, anslog
tapören några ackord, och primadonnan bland damerna,
hon mest till höger, annonserade med ett rutineradt
tonfall:
— Solo af fröken Ramst.
— Bravo! klappade den feta, när just den fjerde
från höger steg upp och neg skämtsamt, innan hon
trädde fram till rampen.
Fröken Ramst fick ett helt putslustigt uttryck
när hon skulle sjunga. Preludierna på pianot gingo
öfver i moll, och så sjöng hon:
Det var en Lördagsaften
Jeg sad og vented dig —
Rösten var ingenting att tala om, oskolad och
gäll, men hon sjöng så enkelt och okonstladt, så
utan dramatiska ansatser, att Vahlin satt och
småskämdes för sig sjelf öfver att han blef tilltalad af
det. Han tyckte det var synd att sjunga den lilla,
fina folkvisan här i denna omgifning. Det hade
passat en bondflicka i skogen, icke en marionett i
siden och trikåer, med smink på kinder och barm.
Men fröken Ramst sjöng vidare sin nummer och
glömde bort att kokettera för den feta, som satt vid
sitt portvin och snappade efter hennes blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
