Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligt ögonspråk med Hård öfver bordet. Herr
Ullman sade icke mycket, åt desto mera och bestälde
vin allra mest.
Kaffet serverades vid ett annat bord, och
flickorna hjelpte herr Ullman att flytta sig. Han satte
sig pustande och knäpte upp två knappar i västen
för att få luft. Nu hade Hård och Hilma Ramst fått
plats bredvid hvarandra. I början låtsade de icke stort
märka omändringen, men ju mera likör de andra
drucko och ju högljuddare deras tal blef, desto
oftare sökte deras blickar hvarandra, och slutet blef
en stum handtryckning under bordet.
Hård hade genom sitt gentila väsen genast intagit
Hilma Ramst, men under sitt misshumör öfver det
dumma i hela tillställningen såg han så ointresserad
ut, att hon ej vågade angripa honom. Hon släpte
honom dock lika litet ur sigte som han henne. Och
under hela tiden hon koketterade med Vahlin, hade
hon en baktanke att derigenom locka Hård ur hans
likgiltighet. Ju svårare det föll sig, desto mera steg
han i hennes anseende. Det var en riktigt nobel
karl det, såsom hans utseende och sätt sade, och
det var en, som hade lefvat och kände till verlden.
Sådant imponerade på Hilma Ramst.
Det var derför hon helt segerstolt gaf akt på
Hårds vikande köld. En mycket fin karl var han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
