Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unga flickor gerna äro det. Han intog alla med sin
belefvenhet och imponerade nästan smått. Hans sätt
var så sorglöst och ledigt, hans tal så lättflytande och
hans mimik så liflig, att konsulinnan genast insåg
hvilken acqvisition för deras sällskapslif Hård var.
Hon lemnade honom ej heller ensam många
stunder under hela eftermiddagen, och de voro båda
ytterst tillfreds med hvarandra. På vandringen till
utsigtsberget senare på eftermiddagen ledde Hård
konsulinnan, medan konsuln och fröken Fanny gingo
bredvid och togo del i samtalet. Vahlin och fröken
Karin följde ett stycke efter dem, — hon hade lagt
beslag på honom.
Fröken Karins forna adertonårs naivitet var
försvunnen. Hon gick tyst och likasom fordrade att
Vahlin skulle underhålla henne. Det gjorde han
också med en mängd likgiltiga saker, sådana som
aldrig förut förekommit i deras samtal. Hon hade
otåligt uttryck i sitt ansigte och hörde otålig på,
medan hon slog af och an i luften med en
afbruten björkqvist. Men hon väntade förgäfves att
han skulle begynna tala om sig sjelf och jämföra sig
med henne, såsom han alltid brukat förut,
hvilket gjort dem ett sådant nöje. Det var också
endast på detta själarnas ömsesidiga område hon var
hemma och hade sina egna meningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
