Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligen spritter till af fasa i bädden och blir
klarvaken. Men förstämningen är icke borta för det.
Man tycker sig likasom hafva genomskådat lifvet, och
kanske har man gjort det verkligen, ty så skarpt och
omutligt klart såg man ett ögonblick öfver hela dess
intiga snäckgång, att man ryste tillbaka för dess
verklighet och vaknade till dess skenlif igen.
Utsigten till en sådan natt blef Vahlin
outhärdlig. Han drog långsamt sin öfverrock på sig, gick
ned på gatan och lät det fma duggregnet några
ögonblick kylande svepa om brännheta kinder och
svettig hals. Taga en promenad? — Nej, gick han,
så gick han häftigt, och då kom svettningen, oron
och febern igen. Och han kunde omöjligt gå
långsamt, det hade han pröfvat förut.
Under hela tiden han varit ensam, ända sedan
han skilts från llård, hade med små mellanskof
Hårds ord ljudit igen för honom: — Och du tänker
dig inte på chantant? lian ansåg det sålunda alls
inte omöjligt att Vahlin skulle gå dit. Det var
märkvärdigt att han sjelf så motarbetade sin lust, ty lust
hade han nog. Det, fastän Hilma Ramst i går så
snöpligt lemnat dem ensamma. Eller kanske var det
just derför. Så var det också, — han ville ställa
henne tillrätta för det. Helt nöjd öfver det skäl
han funnit, vände han om hem och tog mera pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
