Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han blifvit sådan under tidernas lopp, — det var
hans hvardagslynne numera. Ilård kunde ingenting
invända, men beklagade alt sä var fallet, och bjöd
till att distrahera honom och draga honom ut pä
nöjen och i sällskap. Det var dock ej utan att
Vahlins gamla förbehållsamhet i umgänget med Hård
kommit igen, så att denne sjelf märkte det.
Vahlin försökte motarbeta den, men den fick allt fastare
rot hos honom. Hård var likväl, när allt gick
omkring, mycket mindre vän än öfversittare. Och
Vahlin begynte ånyo kritisera alla de gamla
karaktärsdragen hos honom, dem han funnit fula förut.
Hans ytlighet, hans fåfänga, hans
popularitetsjäg-tande och beräknande äregirighet. Och det gjorde
ej honom gladare att dissekera sönder en gammal
vänskap, som lofvat växa hel igen.
Engång, då Hård åter sökte upp Hilma Ramst,
berättade hon skrattande för honom att Vahlin i
går föreslagit henne att ändra lif. Han hade gjort
det så allvarligt och trohjertadt, att hon icke kunde
skratta åt honom engång. Han hade lofvat
ackordera in henne hos en snäll, gammal fru, som han
kände, bara hon lofvade å sin sida att lemna
chan-tantlifvet. Sedan skulle hon begynna taga timmar
och lära sig allt möjligt och bli en bra flicka, som
hon hade anlag till. Vahlin hade öfvertalat henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
