Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Drag för fan i våld med tösen, om du
behagar! förklarade han helt fryntligt.
Vahlin lät icke säga sig det två gånger. Och
nu hade han flickan under sitt beskydd, och det skulle
bekomma henne godt. Han hyste inga
betänkligheter om resultatet en dylik frisk morgonstund, och
för första gången på länge fann han igen hela sin
forna spänstighet. Han gick så snabt att bloden kom
i det härligaste omlopp, och den fuktmättade
höstluften fylde hans lungor och drefen lätt rodnad upp
på hans kinder.
Ju längre han tänkte pä Hilma Ramst, desto
större blef hans medlidande med henne. Hon hade,
första gången han såg henne, genast anslagit en
farlig, medlidsam sträng inom honom, och den klingade
der ännu. Endast en smula djupare och starkare
med ett biljud af något annat fult, som Hårds
umgänge med henne framkallat. I dag var det biljudet
svagare, och derför gick Vahlin gatan utför med
vidgadt bröst och sina förhoppningar ljusa.
Han tog med god flit en omväg för att passera
förbi Hilma Ramsts fönster, der han ackorderat in
henne i går. Gardinerna i hennes rum voro redan
uppdragna, och han gladdes öfver att hon var så
tidigt uppe och tog sitt nya lif så allvarligt. Han
betvingade sin lust att gå upp och helsa på henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
