Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap som helst... Eller inte precis han, men hans
hustru... och som följd deraf också han sjelf.
— Och hvarför tror ni det?
— Emedan han är så inbunden och fordrande
på samma gång. En hustru skall aldrig förstå, att
läsa hans önskningar så, som han vill det, och det
skall mycket till, innan han säger ut öppet hvad han
vill...
— Det tror jag ni har rätt i...
— Ja, inte sant? Ni känner honom också en
smula, fröken Friman, och ni bör hålla med mig.
Säg, tror ni inte sjelf, att en qvinna hade svårt att
göra honom lycklig?
— Inte, om de älskade hvarandra...
— Ah! vet ni, en man som Vahlin är också
så inbunden i sin kärlek, att en hustru aldrig skulle
förstå honom, innan det vore för sent. Jag har
förebrått honom denna hans besynnerlighet, men han
rår icke med den sjelf, än mindre någon annan.
Karin Friman tog ofrivilligt fatt på Hårds ord.
Det var kanske lyckligt att det gått som det gått.
Hade väl hon med all sin kärlek mera än någon
annan förmått något emot hans inbundna karaktär?
En röst inom henne, ett djerlt sjelfmedvetande hade
alltid sagt henne, att Vahlin kunnat smälta som vax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
