Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så kommer jag in och värmer mig, tills han
kommer, sade han utan att se på henne.
— Var så god, det dröjer väl inte så länge ...
— Och dröjer det, har jag ju sällskap.
Hilma kände sig igen mycket otvungen, fastän
ett dylikt möte på tumanhand ju hort genera henne.
Hon visste icke om hon gjorde rätt i att taga
emot Hård så här ensam, men hon
öfverlem-nade afgörandet [,åt honom sjelf; — han visste
bättre besked derom än hon. Och han steg på,
hängde sin öfverrock på en knagg i den lilla
tamburen och torkade fukten från pince-nez och
mustascher.
Brasan i den lilla salen var nedbrunnen till mer
än hälften och spridde just sin angenämaste värme.
Skymningen låg stämningsfull med djupa skuggor
öfver det nya möblementet, då och då flammade en
brand till och lyste upp de dunkla vrårna, men
Hilma bröt mycket okänsligt af hela skuggspelet
genom att tända lampan och ställa fram den på
divansbordet. Hård, som haft lust att fira skymning,
ämnade opponera sig, men tänkte i detsamma på
att lamptändningen kunde vara ett slags
finkänslighet mot den frånvarande mannen och lät det bli.
Han satte sig i en låg fåtölj framför brasan och
inledde samtalet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
