Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyngd öfver deras vänskap, om de än så mycket
försökte resonnera bort den. Och Hård skulle om
några dagar, under ett af sina mera kritiska
ögonblick, sjelf göra sig lustig öfver deras
försonings-försök.
Han tog emot Hårds handslag helt kallt,
emedan han ej kunde tillbakavisa det utan att vara
grof, och han tänkte på huru långtifrån klart
alltsammans var emellan dem, fastän Hård påstod
motsatsen. Hårds slutrefräng om Vahlins olycka
verkade nästan frånstötande på honom. Kunde då
Hård aldrig lära sig att inse, att han var den sista,
af hvilken Vahlin önskade något slags deltagande
medlidande?
Hårds ädelmodiga och öfverseende stämning hade
gjort honom till en dålig observator. Han tog
Vahlins handslag för allvar och fortsatte i samma
försonande ton:
— Och nu skall du taga ett vänskapligt råd i
öronen! Jag har tänkt mycket öfver dig och tror
att jag kan ge dig ett godt råd: låt den här
skils-messan från din hustru bli så lång som möjligt! Hon
gör ju inte annat än förstör ditt lynne och din
arbetskraft, och hon vet sjelf af det, det har hon sagt
mig, men kan inte hjelpa det. Det är ju galenskap
att lefva tillsammans under sådana vilkor. Hon har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>