Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forstermor och fosterson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hört fröken Saligrens yttranden, nekade de allihop;
— de ville icke dragas inför rätta för att vittna i
käringträta.
Då drog ovädret sig ut på gården, midt i
smällkalla vintern. Gästgifvarfrun hade kastat öfver
sig en kappa och höll fröken Sallgren tappert
stången, ty hon var hemma på sitt eget område och det
gaf henne dubbelt mod, fastän fröken Sallgren var
fruktad i staden och icke var god att ha till fiende.
Rundt om henne skockades hennes sju barn med
upprörda ansigten; — det var ett härligt tillfälle’att
se mor gräla på någon annan än dem sjelfva. Och
att hon icke skulle draga det kortare strået, det
voro de så fullt och fast öfvertygade om, som om
att hon aldrig hade orätt. De kände endast ett
visst medlidande med Hannes, som skulle hem till
den elaka gumman, — hvem kunde veta hvad hon
gjorde honom der! Kanske att hon spetade upp
honom på ett stekspett och vände honom öfver sakta
eld, eller satte hon honom på en brödspade och
sköt honom in i bakugnen för att gräddas till
qvälls-varden, alldeles som trollpackorna i sagoböckerna.
Det visste de blott, att de för intet i verlden
velat följa fröken Sallgren åt, så elak såg hon ut.
Det sista aflägsna åskslaget hade ekat mot
gäst-gifvarfruns döfva öron, der hon stod i sin port med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
