Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 2. Ungdomen rasar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däremot. Fordras det ej mer än en viss
formfulländning, så är W—11 redan en mästare, så mycket kan
jag bedöma. Men isynnerhet hans person gör, att jag
utan tvekan igenkänner den verkliga poeten i honom,
sådan jag känner denna typ från hundradetal biografier.
W—11 är en mycket dyster och oåtkomlig ung
person en del af dagen, den andra delen, hälst om
kvällen, är han den gladaste, älskvärdaste och mest
öppenhjärtade yngling med ett öfvermått af lifslust
och hänförelse. Han har en spänstighet som är
otrolig, men den därpå följande afmattningen gör honom
nästan hypokondrisk. Jag har besökt honom och han
mig, och jag tror mig ha hans vänskap såsom han
har min.
Men han är svår att förstå emellanåt, hans lynne
är ytterst ombytligt och retligt, och hans hån å la
Byron är redan bitande, så ung han än är. Jag tror
det är delvis min position och min i hans ögon
möjligen icke så ringa grad af världsman och adelsman,
som anslagit på honom. En poet är oftast fåfäng, på
ett vis eller ett annat. Och W—11 är tillsvidare en
ganska litet bortskämd ung man, som rört sig föga
ute i lifvet.
Med alla sina nycker och små orimligheter blir
han mig kärare för hvarje gång vi träffas, ty det
ligger någonting rikt och stort och varmt på bottnen af
hans ännu outvecklade person. Utom att han genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
