Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 4. Kringskuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut brukade vara välkommen efter middagen till kaffet
och skymningspratet. Inom mig fruktade jag det
värsta och beredde mig på att kallblodigt afvärja de
förnyade oartigheter jag skulle gå till mötes.
När jag ringde på i farstun, träffade det så väl
att öfverstinnan själf befann sig i tamburen och
öppnade egenhändigt, emedan hon denna tid på dygnet
var van att mottaga endast sina närmaste bekanta.
Då hon såg mig, gjorde hon en stor mine och en tyst,
ofrivillig gest, som tydde på att jag ej skulle göra
något buller. Den gesten berörde mig mindre angenämt,
men i hennes ögon såg jag den gamla vänligheten och
sympatien lysa så klart, att jag utan ett ögonblicks
betänkande steg in.
Öfverstinnan R. tog mig tyst och hemlighetsfullt
vid handen och förde mig till sitt lilla förmak förbi
sin mans rum. Jag märkte på tobaksmolnen, att
öfver-sten satt därinne vid sin pipa och sitt kaffe, men hon
ville tydligen icke att han skulle uppmärksamgöras på
mitt besök. När jag väl var inne hos henne och
dörren var dragen igen om oss, lät hon sin
hemlighetsfulla mask falla, tog mig hjärtligt i båda händerna, såg
mig in i ögonen och utbrast:
— Välkommen, käre löjtnant von Steven! Huru
är det med er? Sätt er ner och berätta om allt som
passerat er! Uppriktigt sagdt, jag väntade knappast
mer att få se er här i Helsingfors!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
