Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 9. Egenkärlekens triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmärksamhet, gjorde jag allt för att visa mig
fullkomligt likgiltig för henne, ehuru jag långt ifrån var det.
Vera Tarasoff hade med sin hleka hy och sina mörka
ögon tagit mig tyst till fånga, men innan jag medgaf
det ens för mig själf, ville jag utspela flera af mina
trumfer och taga hem flera spel, då jag engång satt
med kort och förhand igen efter en så lång tid åf
ideligt passande.
Bland societetens damer fanns en vacker och
ännu ung änkefru Z., för hvilken jag med framgång
gjorde min kur. Jag gjorde den helt öppet och
utmanande, så att man slutligen talade endast om oss i
Tavastehus och väntade på en förlofning som det enda
möjliga resultatet af alltsammans. Det var då jag en
dag erfor att Vera Tarasoff eklaterat sin förlofning
med en af mina medlärare vid gymnasium, en för öfrigt
både vacker, belefvad och begåfvad man, hvilken bara
hade det felet att vara min förklarade fiende. Sedan
ett halft år tillbaka hälsade vi icke mera på hvarandra.
Det var lätt för mig att förstå driffjädrarna till
denna förlofning, den gjorde mig verkligen i början så
uppriktigt ondt som Vera Tarasoff afsett, och jag måste
beundra hennes mod och handlingskraft, — det var
icke alla flickor, som vid sjutton års ålder gåfvo sådana
svar på tal.
Sedan den stunden hörde jag ofrivilligt upp med
min kur för fru Z. och började ånyo hänga med hufvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
