Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 7. Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själfvalda enslingslif blifvit lika outhärdligt som Veras
och mitt, och fast jag visst tror att kärleken är blind,
så tror jag icke, att den är blind två gånger å rad på
samma vis. Åtminstone ha mina senare erfarenheter
bevisat motsatsen.
Och nu är Julia borta, men det förefaller mig
som vore hon det bara för att jag rätt skall kunna
fatta den lycka hon ger mig. Under samlifvet göra
sig icke reflexionerna med samma lätthet och fästa sig
icke så i minnet som då man är ensam. Du underligt
lyckliga ensamhet, som låter mig endast tydligare fatta
samhörigheten med en annan! Du stora och vackra
frid med mig själf och världen, hvad har jag gjort för
godt, efter jag förtjänat, att du slagit dig ned och
blifvit bofast hos mig?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
