Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. I förbindelser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidröra sitt lifs bagateller, hvilket tyder lika mycket
som en långdragen själfbiografi för den, som förstår
uppfatta dylikt. En beqväm gest då och då var
tillräcklig för att göra oss fullkomligt förstådda af
hvarandra, och jag vände mig till slut leende om
emot förvaltaren och sade att jag sällan träffat på
en människa, så utsökt lätt att meddela sig med
som han. Han log också till svar en smula
själfmedvetet kanske, och sade ironiskt:
— Vanlig bondenkelhet...!
— Ja, kanske är det det, skämtade jag.
Igen samma själfmedvetna löje med en liten
tillsats tankfullhet.
— Naturligtvis, suckade han därpå helt
allvarsamt.
Jag blef ett ögonblick rädd att ha sårat honom,
ty jag spårade i hans oroliga, vakna blick ett
misstänksamt lynnes hela ömkänslighet. Men han gaf
mig ingen tid att stryka öfver mitt skämt, utan
gentog genast:
— Jag är inte stort mera än bonde och mina
föräldrar äro alldeles simpelt folk...
Den bekännelsen öfverraskade mig icke så
litet, och jag såg så frågande på honom, att han
tilläde:
— Men jag har fått uppfostran, förstås...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
